Min webbsida

Rakels Hemsida Välkommen

Min webbsida

Rakels Hemsida Välkommen

Barnen lite för äventyrliga upptåg

Spontana barn på upptåg
När barnen tog lite farliga risker Runt 10, 11 år på upptåg
.... Hur rädda fick inte föräldrarna vara när barnen uppför väggen i höladan klättrade på en smal stege till breda brädor pappa hade lagt upp över takåsarna. Ja var ju en av ungarna som emellanåt tog lite för stora risker bara trodde att allt skulle gå så klart. Har ett barnbarn som är ganska så lika farmor som en riktig uppfinnare, ha haa; och kanske därför som min kära mamma var i överkant lite för beskyddande....
.......... Barnservisen med koppar fat, ..och hopp i höet ......
Här tog vi upp barnservisen med koppar fat, ja allt på tillbehör ordnades ”fikamys” där uppe, mamma hade väl bakat nått också där vi kunde äta av. Sedan satt och dingla med bena och pirrig i magen för att hoppa i höet. Pappa sa ”domp iveg” menas: våga hoppa, du landar mjukt sa han... Ja vad gjorde inte pappa för sina barns trivsel inte minst då vid höbärgning (höladning) när höet skulle fraktas in i ladugården för djuren. Pappa hade vid sådana tillfällen oftast hela bygdens barn på flaket, barnen drog sig som flugor till honom för han var så lämplig för barnen där alla var så trygga med honom.. ja var lite avundsjuk ibland men då sa pappa att såklart han älskade sina barn mest. Då vart lugnare. ......
Kvälls bön vid sängen ...... Alltid när pappa kom hem från skogen kom han jämt upp till oss barn böjde sina knän vid sängen och bad till Gud; Jesus för en och en vilken trygghet!. Låg i sängen och lyssnade i kvällningen och tänkte när kommer pappa hem och upp till oss; Så hörde hur han prata med mamma och var hemma. Som likt sänd helt plötsligt och live var han intill och bad med oss och så barnens bön. Nattade oss i trygghet. Gud vilka sköna minnen och så skönt att mina barn nu gör likadant med sina barn idag. Tack Gode Gud. ........... Spontana flickebarnet vid Skogbäcken ..... Skulle nå botten i djupa bäcken Vid en varm sommardag höslotten när man petat sig less i höet på harvande så fick vi barn lov av pappa att gå ner till bäcken för att ta oss flera dopp och ha kul. Vi var fyra flickor, grannarnas en av mina systrar och jag. Tre av flickorna tog sig en bit uppefter bäcken medans jag klurade ut något eget och tänkte mig på mina äventyr ut på det djupaste stället. Beslöt att nog så sant skulle ja nå botten här bära eller brista dit skulle jag. Tog mig i beslutet och satte det i verket stod beredd på en stor stor sten för att hoppa. Så helt apropå under vattnet kunde inte simma nej dåå; kände mig inte rädd det minsta heller för ja tänkte på spänningen av att vara på botten och så .. på mamma och pappa och syskonen som jag älskade men.. att nu, dör ..då får dom inte se mig nått mer vad de skulle bli lessen. Tänkte också på himlen och nog lite av ”Gud som haver allt” som jag minns ... Hade hört sägas att vid drunkning går man upp med huvudet ovanför vattenytan och ner igen typ tre gånger, den tredje gången på det viset och inte kommit på land ja då skulle det vara kört enligt sägen. Här stående med fötterna mot stenbotten på bitvis sand och skräp;.. började räkna upp ner en gång, räknade .. inget för att komma upp på land nej, fladdrade på en aning med händerna men inget som betydde något för att bli uppkastad. Nedräkningen på typ sista sträckan var nu igång spänningen, ja faktiskt och av mer intresse än annat.
.............. Kastades upp på land ..... Så; när jag gick ner på botten tredje gången bara helt plötslig kastades på land.. vad?.. wow.. uppe på land där jag blev ställd med fötterna intill bäcken, fattade inget; Jag blev såå förvånad tittade direkt ner på mina anklar dit vattnet gick ja, var ju nyss nere i djupet... hur..; Såg på klipphällarna jo, jag var uppe på land. Hade ingen annan tanke här än att min skydds ängel nu hade fått order till tjänstgöring och kasta upp mig; ja, så blev.... Pappa sa när vi var hemma efter äventyret ”men så bedrövligt du hade kunnat drunknat”; men Vår Herre ville tydligen något annat och räddade mig för fortsatt liv.
Som barn
INNEHÅLLSGRUPP Flytta upp Flytta ner Inställningar Radera TEXT När barnen tog lite farliga risker Spontana barn på upptåg När barnen tog lite farliga risker Runt 10, 11 år på upptåg .... Hur rädda fick inte föräldrarna vara när barnen uppför väggen i höladan klättrade på en smal stege till breda brädor pappa hade lagt upp över takåsarna. Ja var ju en av ungarna som emellanåt tog lite för stora risker bara trodde att allt skulle gå så klart. Har ett barnbarn som är ganska så lika farmor som en riktig uppfinnare ha haa; och kanske därför som min kära mamma var i överkant lite för beskyddande.... .......... Barn servisen med koppar fat ..och hopp i höet ......... Här tog vi upp barnservisen med koppar fat ja allt tillbehör ordnade ”fikamys” där uppe, mamma hade väl bakat nått också där vi kunde äta av. Sedan satt och dingla med bena och pirrig i magen för att hoppa i höet. Pappa sa ”domp iveg” menas: våga hoppa, du landar mjukt sa han... Ja vad gjorde inte pappa för sina barns trivsel inte minst då vid höbärgning (höladning) när höet skulle fraktas in i ladugården för djuren. Pappa hade vid sådana tillfällen oftast hela bygdens barn på flaket, barnen drog sig som flugor till honom för han var så lämplig för barnen där alla var så trygga med honom.. ja var lite avundsjuk ibland men då sa pappa att såklart han älskade sina barn mest. Då vart lugnare. ............. Kvälls bön vid sängen ...... Alltid när pappa kom hem från skogen kom han jämt upp till oss barn böjde sina knän vid sängen och bad till Gud; Jesus för en och en Vilken trygghet!. Låg i sängen och lyssnade i kvällningen och tänkte när kommer pappa hem och upp till oss; Så hörde hur han prata med mamma och hemma. Helt plötsligt i tanken och live, var han intill och bad med oss och så barnens bön. Nattade oss i trygghet. Gud vilka sköna minnen och så skönt att mina barn nu gör likadant med sina barn idag. Tack Gode Gud. ........... Spontana flickebarnet vid Skogbäcken ..... Skulle nå botten i djupa bäcken Vid en varm sommardag höslotten när man petat sig less i höet på harvande så fick vi barn lov av pappa att gå ner till bäcken för att ta oss flera dopp och ha kul. Vi var fyra flickor, grannarnas en av mina systrar och jag. Tre av flickorna tog sig en bit uppefter bäcken medans jag klurade ut något eget och tänkte mig på mina äventyr ut på det djupaste stället. Beslöt att nog så sant skulle ja nå botten här bära eller brista dit skulle jag. Tog mig i beslutet och satte det i verket stod beredd på en stor stor sten för att hoppa. Så helt apropå under vattnet kunde inte simma nej dåå; kände mig inte rädd det minsta heller för ja tänkte på spänningen av att vara på botten och så .. på mamma och pappa och syskonen som jag älskade men.. att nu, dör ..då får dom inte se mig nått mer vad de skulle bli lessen. Tänkte också på himlen och nog lite av ”Gud som haver allt” som jag minns ... Hade hört sägas att vid drunkning går man upp med huvudet ovanför vattenytan och ner igen typ tre gånger, den tredje gången på det viset och inte kommit på land ja då skulle det vara kört enligt sägen. Här stående med fötterna mot stenbotten på bitvis sand och skräp;.. började räkna upp ner en gång, räknade .. inget för att komma upp på land nej, fladdrade på en aning med händerna men inget som betydde något för att bli uppkastad. Nedräkningen på typ sista sträckan var nu igång spänningen, ja faktiskt och av mer intresse än annat. .............. Kastades upp på land ..... Så; när jag gick ner på botten tredje gången bara helt plötslig kastades på land.. vad?.. wow.. uppe på land där jag blev ställd med fötterna intill bäcken, fattade inget; Jag blev såå förvånad tittade direkt ner på mina anklar dit vattnet gick ja, var ju nyss nere i djupet... hur..; Såg på klipphällarna jo, jag var uppe på land. Hade ingen annan tanke här än att min skydds ängel nu hade fått order till tjänstgöring och kasta upp mig; ja, så blev.... Pappa sa när vi var hemma efter äventyret ”men så bedrövligt du hade kunnat drunknat”; men Vår Herre ville tydligen något annat och räddade mig för fortsatt liv.
Fantastiska minnen på trygghet från mina barnaår.

/RSG 2021