Min webbsida

Rakels Hemsida

Min webbsida

Rakels Hemsida

Samefolket i byn

Riktigt kära som vi min familj uppfattade att Nybyggarsläktet Samefolket var. Fjällfolk Nybyggarsläkt
..... Är man äkta kär finns inga avstånd och hinder; Ingen ondskans svartsjuka och inget ont som alls binder. Då är man trygg och har tillit på varandras vara; Pular på ihop vått som torrtid i ingen fara, då kan man likt samefolket snacka om vad som helst, vara tyst i varandras sällskap likt ”frälst”; då kan när som andan faller på packa säcken med provianten kaffe, och ut till skogen gå. 
... Kanske ut på fjället, fjälltrakter samer med renar; joooo;.. Och där som gäster, gästvänligt lite kaffe att få. Som lappen likt då, ett ord i dag och i morgon. Samer, är mycket fåordiga där man får sitta och tänka i torrom, kännas kunnigt modiga och lossas att förstå.
..... Samefolket i byn.
Så var samefolket i byn där jag växte tant Kristina med Nils Andersson Skott; Som sin man i berget och bodde. ”Lappskotta” var hennes offentliga namn på byn. Hon var en liten gumma som fårad i hyn. Hon kunde komma med sin stav gåendes efter vägen, oftast när jag stod i potatislandet och svettades såg jag henne gåendes. Jag var tacksam att placera oftast i potatislandet för att rensa långa potatisryggar ca 30- 40 meter där jag till min glädje oftast då såg henne kommma gåendes; då fick man ju lite ledigt.. gick in och mötet med tant Skotta till oss som spred ljus; hon ville ofta köpa lite mjölk och ägg och blev sittandes som ståendes lite förlägen men trygg.
..... Dövstum..
Tant ”Lappskotta” var dövstum så vi fick teckna orden förstod varandra något så när med stor trivsel runt bordet.
...... I skogen i deras enkla skogskoja liknande hem
Jag var ca 8 år när jag fick följa min pappa till deras hem i skogen, men oj oj oj så enkelt där och hon sitt hem som trogen. Jag var lite rädd för farbror Anderssson så jag satt nära pappa för han kunde vara lite burdus, men ändå så snäll, sa pappa. Jag viskade till pappa måste jag vara rädd, nej då sa han där vi satt på Nils sängbädd, tant Kristina hade sin bädd i litet rum intill. Det var så tryggt som kändes emellan dem, ett barn känner fort av stridigheter och ondska. Tant Kristina Andersson Skott som var hennes rätta namn var en av dem som den godaste tanten i byn jag fann, och det var så spännande på att få ha äkta samer som grannar. När vi var där i sitt enkla kök, en vedspis och baljor  för vatten med kaffepanna av visselpipa på och grytor, kokade hon kaffe och vi fick på gästvänlig gest fick äta våra mackor; det var en upplevelse där som inte gick att få av för hackor; Den tiden aldrig som jag glömmer, Tant ”Skotta” i mitt hjärta alltid gömmer. Hon somnade in på Vilhelminas Vårdhem runt år 1976. / Fina minnen som så kära för mig än/

/rasg 28/7 2021

Skogen hos mig nu; men får representera skogen med skogsstig till deras enkla hem